Nu står min säng i ett annat hus..

..och det går bra det med.
Flyttningen har gått bra - även om allt långt ifrån är klart.
Vi har en hel del kvar att tömma från förra huset, men har tid på oss.

Bl a. står vävstolen kvar.
Den håller på att vänja sig vid tanken att den ska flytta och därtill inte få bli uppställd med en gång i nya huset...utan ska få lagrad i ett förråd!
 Det känns lite bittert för både vävstol och ägaren...men vad gör man?
Jag måste få ihop ett par tre personer att hjälpa att bära...bl.a ska hela överbyggnaden med Myreheds  50 drag lyftas av. Det går an! Det är nästan värre att flytta allt annat man har i en vävkammare....

Men det går!

Trots hemmabestyr...åker jag till vår vävstuga.
Och där får jag "skäll" för att jag inte uppdaterar bloggen .. Jag försvarar mig med att jag har FLYTTAT!!!  men det är ingen ursäkt tydligen ;)
Så nu kommer lite rapport.

Jag och Lena har nu äntligen knytit i varpen till "nya farmorsduken". och igår kväll kunde jag äntligen förväva lite.. kort på det nästa gång.

 Här väver (fd) grannfrun Gudrun daldräll med hemodlat lingarn. Vackert blir det med de naturliga skiftningarna som det blir i inslaget.

Ann-Maries halsduk  i damast blir nog något extra. Hon är en fena på att se med lite "nya" ögon och våga blanda färger och material, och s.g.s alltid blir det kanonsnyggt!

Inga -Lill har börjat på möbeltyget i damast som hon och jag ska väva. Jag blir riktigt sugen när jag ser hur fint hennes blir.

Repris på överskrift: Man skulle kunna tro.....

...att en människa som ska flytta behöver hålla sig hemma och packa mm.
Ja, det kan man tycka.
Men vissa väljer att åka bort en helg....om ärendet är tillräckligt viktigt.

Och det var det :).
Jag har varit på årsmöte för Dragsnörena.
Dragsnörena är en förening för och med intresserade damastvävare. Dit tillhör jag.
Jag väver damast och är intresserad.
Efter lördagens årsmöte är jag även styrelsemedlem. Hoppas jag ska klara detta utan att ställa till för mycket skada.

Jag och några av mina vävinnor hade en mycket intressant och händelserik helg i Hässleholm med omnejd. Något mer händelserik än planerat....men roligt hade vi.

Vi besökte Spinneriet Strömsborg som hembygdsföreningen tagit över, och där några entusiaster fått igång flera av maskinerna.
  Det var mycket intressant att följa hela processen från den otvättade ullen till den fina härvan.

 Därnäst var det besök hos Barbro. Oj, sånt vackert hem och vackra textilier.
Kolla in dukningen!
 Kanongod pastasallad åts vid detta bord. Kaffet i strålande solsken i den fina trädgården.

 Trots solen ute- ville man gärna gå runt inne och titta på allt fint.
Draperiet tyckte jag var helt underbart.

Under eftermiddagen hölls årsmöte hos duktiga damastväverskan Elsa. Hos just henne började föreningen Dragsnörena för 30 år sedan.

 Jag ska erkänna att detta inte är en jättebra bild på Elsa, men det får bli den-för det visar den avgående sekreteraren Mary och lite av den absolut vackraste soffa jag sett. Naturligtvis är tyget vävt av Elsa.

Här är vad som pågår i hennes ena vävstol just nu. Vackert! Hon har en vass-sked i bommen-fungerar alldeles utmärkt sa hon.

T

 Man solvar inte på en kafferast med så många skaft...

Som sagt- mycket fint har vi sett.
Man blir tämligen ödmjuk inför sånt kunnande och arbete. Men det var inte tillstymmelse till högfärd eller översitteri över oss andra, lite mindre kunniga och verksamma.

Inspirerad och sugen att få upp min damaststol, ska jag nu skynda på med flyttningen.



Nu ska jag snirkla till sista hälsningen så det ser ut som damast....
gick inte så bra.....
men likafullt hälsar jag, Monika, till eder alla.

Tips till er som ska till Hässleholm, ta reda på en bra karta....lita inte på den evt kartläsare ni har i bilen;)

Man kan tro....

...att jag inte gör någonting, eftersom jag inte hör av mig.
Men det gör jag.
Jag packar ihop efter nästan 40 års boende på samma ställe.
Det görs inte i en handvändning.

Dock går jag på vävkvällarna också, den lyxen unnar jag mig bland flyttlådor och gallring.

Nya farmorsduken är varpad, förskedad och pådragen.
Vi har valt metoden att "knyta i".

Man kan göra på lite olika sätt - så här gjorde vi denna gång.

 Här syns att vi sparat sista biten på gamla varpen.
 Vi har dragit ur slutkäppen och framför skeden har vi knutit ihop varpen i buntar så varpen ligger stilla.

Det är viktigt att säkra både under o överskaften, allt för att det ska hållas i ordning.

Efter det lyfte vi ned hela paketet -vi lyfte ner solvbommen....heter den så?! men ni vet - bommen däruppe, som skafthästarna o solven hänger i - o sänkte alltihop, så varp, solv o sked låg på tramporna.

Korten i detta inlägget har Lena S.tagit, (eftersom min kamera behagade ladda ur just den här kvällen) och därför var hon så busig, så hon tog med mig på kortet-fast jag uttryckligen sa att jag inte skulle va med.
Det syns i alla fall att vi har roligt!

Här har vi börjat dra på den nya varpen och ni ser att "gamlavarp-paketet" ligger under och bommen vilar på tvärbalkarna...(som kanske inte heller heter så...)
Visst är det fräsiga färger...?

Här är varpen pådragen och vi har lyft tillbaka paketet till sin rätta plats.
Nästa vecka ska vi börja knyta ihop, tråd för tråd.

Då kan man fundera på varför vi gör så här?
I detta fallet för att Farmorsduken har en knepig solvning. Den tog lång tid förra gången. Vi kom ofta av oss och det blev lätt fel.
Nu vet vi att den gamla duken var rätt solvad och skedad och då valde vi att göra så här. Vi spar tid och behöver inte va oroliga för felsolvning.

Jag väver damast också ibland. I damastvävning solvar man ju två gånger.
Ska man då ha en likadan varp som tidigare, så sparar man otroligt mycket tid på detta sättet.
Sen finns det kanske nackdelar också...men vi tar dom när vi stöter på dom ;).

Imorgon ska jag till ett sjukhem här i Nybro, Blomqvist-Nordiska kommer dit och visar delar av sitt sortiment.
Senare på dagen ska jag gratulera en vävinna och tillika grannfru som fyller år.

 To be continued....som det står i slutet på TV-serier

Ha det gott.
Hälsningar Monika.