söndag 10 maj 2015

Så kan det gå...


Eller vägen från nystan till en "kofta". Eller vägen till den mest tidskrävande sittdynan i världen.
Eller kommer ni ihåg sagan om mannen som gick till skräddaren och skulle få en rock sydd, men fick en tummetott.... många överskrifter kan det bli.

För ca 2,5 år sedan köpte jag en bok, Sticka efter svenska mönster, av Karin Kahnlund. En fantastiskt fin bok som inspirerar till storverk. Även mig. Ska jag? Kan jag? Jag kör. jag köper garnet Drops Alpacka, och beräkna storlek Xl och att jag stickar rätt löst så blir det xxl. Så tänker jag.



Jag stickar på denna kofta under åren. men sticker emellan med annat.
Den blev inte klar till första vintern,men det hade jag inte väntat heller. Det blir ju fler vintrar.

 När våren kommer efter andra vintern...
Och! Se koftan är färdigstickad!
Jag syr ihop men ser ju redan innan att det är för stor.
Nu är ju jag i den storleken, att jag uppskattar när något är för stort- det mesta är för litet... men i alla fall... den är för rejält för stor.

Jag tvättar den i 40 grader, passar noga och låter torka lite i tumlaren och sedan i handdukar. Spännande spännande.

Den har gått ihop lite, men är fortfarande för stor.

Hm. Den får vila ett par veckor.
Så, en lördagskväll, när dotter kommer hem på besök,  hon skulle göra lite finmålning i trappan mellan våningarna- där jag inte är betrodd att måla (!), då vi lagt ny matta i trappan...
...då blir det beslut.
Jag slänger in koftan i tvättmaskinen igen. 60 grader.

Vi äter lite glass med chokladsås, maken, dottern och jag. Kollar lite på tv.. Columbo från 70-talet :).

Sen går jag upp och tar ut "koftan" ur tvättmaskinen, känner hur hakan faller ner och ögonen ser förmodligen helt tomma ut. Går sakta ner till vardagsrummet där de andra sitter och stannar i dörren... de tittar på mig och undrar vad som hänt.
Jag säjer: Jag är lite tagen.... och håller upp "koftan".

Här hade det sett bra ut om de ögonblickligen utbrustit i "Åhh-  eller Neeej- eller nåt sånt...och det kom nog något sådan litet uttrycket halvkvävt under skrattet. Fast de bad om ursäkt, fast de kunde inte hålla sig....och man kan inte lasta dem

Tjaa. Den är nu valkad. I storlek 3 år.

Det får bli en sittdyna. Den mest tidskrävande jag gjort. Ganska dyr också. Men så är det med exklusiva ting. Jag kanske ska börja ett nytt exklusivt liv?.... eller fortsätter jag som vanligt med en erfarenhet rikare.
Bl a den erfarenheten att jag i fortsättningen inte ska sticka runt när jag stickar koftor/tröjor till mig själv. utan sticka fram och bak etc. så det går lättare att prova.


Jag kan väl i alla fall visa fåtöljen med sin nya kudde som äntligen blev färdigsydd igår. Och det gick helt enligt planerna. Tyget till kudden har jag vävt för flera år sedan, men blivit liggandes. Men nu passar den bra i röda fåtöljen i hallen.

Man skulle också kunna kalla detta inlägget för en studie i rött.
Filosofiskt coola klubben har haft möte hos mig idag verkar det som.

Mot Sherwoodskogen... på nya äventyr. Bl a ett 3-årskalas. (En pojke- så jag tror inte han vill ha koftan).

Snart ska Sydostvävarna på bussresa till Västergötland. Vi ska besöka Garnfärgeriet i Kinna, Kasthall och Berits vävstuga. Det ska bli jätteroligt.

Väl mött, tappra läsare.
Skriv gärna en hälsning...
önskar Monika

torsdag 30 april 2015

Vår bästa tid är nu...

... kan ni höra Jan Malmsjös röst när han sjunger det.
Så tycker jag om våren. Då har man allt det fina ljusa framför sig. Det gröna, alla blommor, varma sköna kvällar...

Ännu ett årsmöte är avklarat. Det tog lite på krafterna och hågen...men nu är jag igång igen.
Karlskronagänget hade ordnat ett fint Riksårsmöte med flera pärlor. Det var roligt.

Igår var jag utflykt i våren med en grupp ur styrelsen i hembygdsföreningen. Mycket trevligt och vackert.


Vår hembygdstrogne Olle Madeland följde med till "Smevik" och berättade om gamla tider där. Nu ligger trakten helt öde från att ha varit rikt bebyggd.
Nästa besök blev Franses stuga i Örsjö. Vackert belägen i vitsippehagen.
En textilare tittar efter textilt. En dubbelvävd duk hade Franse i sin lilla stuga. Det kommer att räknas lite på den duken här framöver...

I vävstugan har jag varpat klart till handdukar i Devercifired plain weave ( om det stavas så...) Det ska va både mers bomg 8/4 och bomulsgarn 16/2 i varpen.  Nu väntar förskedning- då ska dessa två varpflätor förskedas ihop. Det blir spännande.
Vi har också dragit på en varpfläta i vanlig mattvarp som ska bli sånda där dynor med fickor, som man stoppar i stoppnng allteftersom man väver. Bara nymodigheter.

Jag väver också på bomullsfiltarna som jag visat bild på innan. Nu är det en grön variant som vävs- den ser rent äcklig ut... spygrön.... eller diarrégrön...men- jag tror den blir hyfsad när man ser helheten.

Nu önskar jag trevlig valborg till er med en härlig vitsippe-äng.

Och undrar ni vad jag lyssnar på när jag tex bakar, som jag gjorde igår kväll- så är det samma bok som Eva-Lena i Trollgarn lyssnar på. Hon finns i min blogglista till höger.
Hälsningar Monika

onsdag 15 april 2015

Årsmöte, årsmöte årsmöte.

Våren är årsmötenas tid.
Två är klara...
...vårt egna i Sydostvävarna och i Hembygdsföreningen.

Nu till helgen är det Riksårsmöte, RÅM, för Riksföreningen för Handvävning.
Det är i år förlagt till Karlskrona, inte mer än 1,5 timmes bilväg från mig.

Det ska bli roligt. De verkar ha ordnat så många trevliga aktiviteter och besöksrundor för oss ca 100 deltagare på RÅM. De komma från öst och väst - som de sjunger. Och från syd och nord, ja från hela landet. Många har man inte träffat sedan förra året vid den här tiden, så det blir roligt.

Jag har klippt ner två av bomullsfiltarna och håller på med den 4:e nu.
Jag hoppas det räcker till åtminstone fyra till. Jag väver i olika färger och randar som jag känner för.

De ska bli till barnbarn i olika åldrar. Från 3 till 15 år gamla. Det blir nog julklappar.

Men ni skulle se Gudruns fälltäcke....
Och det får ni nu.

 Det är fantastiskt!
Först vävde hon tyget i Östgötadrällen.
Sedan har hon sytt ihop 4 fårskinn, (hon är fårägare själv) -efter alla konstens regler och det går inte fort, ska jag säja och sytt ihop med tyget.
 Och titta på den fina märkningen med hennes egen markering och årtal. Mycket fint!! Ett stort arbete är färdigt med all heder!  Jag hoppas dina vänner och kurskamrater ser detta - Gudrun.

I morgon ska vi hälsa på goda vänner i Braås, där långväga vänner är på besök. Det blir roligt, men får inte bli för sent, eftersom jag ska till Karlskrona på fredag morgon för äventyrligheter.

Vi hörs framöver...
Hälsningar Monika

söndag 29 mars 2015

Slarviga mig.




Jag har ju inte berättat om vårt trevliga årsmöte i Sydostvävarna.

I år var det förlagt till Fågelfors av tre anledningar. Alla tre lika bra.

Vi höll själva årsmötet på Värdshuset i Fågelfors. Det gick bra. Inga stora diskussioner.
Jag är fortfarande ordförande och tackar för förtroendet.
Faktiskt så är hela styrelsen oförändrad, och enligt mig med flera- ett härligt gäng med energiska ambitiösa damer. Då är det roligt att va i en styrelse.
Mötet kom fram till många bra idéer som vi kan hitta på i framtiden.

Vi åt en jättegod fläskschnitzel på Värdshuset. Väl värt ett besök om ni har vägarna däråt.

Sedan fick vi dela upp oss i grupper, där den ena gruppen gick till Fågelfors Vävstuga och den andra direkt till Fågelfors Hatt-atelje.

Jag tillhörde den grupp som fick gå till vävstugan först.
Oj så fint de gjort för vår skull. Och så fina saker de gjorde och gjort i vävstolarna!!

 Flera idéer fick vi.



Gott fika hade de ordnat åt oss, med flera sorters kakor. Duken på bordet inspekterades noga av
fr v Agneta, Gerd och Inga-Lilla.






 En särskild matta väckte intresse och funderingar över bindningen.

 Sen besökte vi Hattmodisten Ann-Catrin som med glatt humör visade oss runt i sin butik, som mer och mer drar sig mot web-butik.
Hon visade flera bra sätt att knyta en scarfs.
 Det krävdes lite träning..och roligt hade vi. Likaväl fick jag minsann träna en god stund när jag skulle visa dottern dagen efter.

Inga-Lill blev jättetjusig med en enkelt knuten scarfs.

En mycket rolig dag gick mot sen eftermiddag och hemvärden gick utan problem.
Sen blev det en vilostund i soffan efter denna innhållsrika dag.

Vi hörs en annan dag
hälsar Monika


fredag 13 mars 2015

Namnbyte!

 Nääe, JAG ska inte byta namn.
 Ett rum i vårt hus har bytt namn.

Vi har ju byggt nytt kök på en annan plats i huset.
det gamla köket får ha kvar sina bänkar, diskbänk spis mm. och under en tid hette det "gamlaköket".

Nu heter det vävrummet.
Nu står det 2 vävstolar där nämligen.  En stor och en liten. Ja räknar man med den lilla barnvävstolen så är det 3. Räknar man också med bandvävstolen är det 4.


Det är lite trångt. Men vilken vävstuga/rum är det inte det i?

Just nu råkar det vara mattväv i alla tre stolarna.
I den stora damastvävstolen, som jag har ca 100 drag i, väver jag mattor i glesrips. För att jag behöver lära mig väva mattor. Jag tycker det är jättesvårt.... att få till färgerna, blanda lagom, o att mattrasorna räcker så de blir likadana i slutet. Jag är inte bra på det... så träning träning.


I den lilla är också mattvarp.Blå.Där tänkte jag att barnbarn kunde få väva, sittunderlägg, väskor, kuddar..mm.

Och vet ni vad, den första turkosbruna biten har jag vävt för att visa., Men den sista biten med det gulaktiga inslaget- det har Gustav vävt. Han är 6,5 år och är den som verkar mest intresserad. Först skulle det bli en halsduk... så det räckte med den biten som är vävd... men vi kom fram till att det inte blir så skön halsduk, utan kanske ett sittunderlag... så vi fortsätter nästa gång.

I vävstugan har jag också vävt med mattrasor. En kasse i rundväv. Milde tid så roligt det var!
Det ska jag göra fler.

I en annan vävstol i vävstugan väver jag en bomullsfilt till ett barnbarn. Bomullsgarn 8/2 i varpen och dubbelt bong 8/2 till inslag. Jag har tänkt väva varsin filt till alla mina barnbarn. Så nu vet ni vad som väntas i julklapp

Konstigt att jag väver med så grova trådar nu i alla vävstolar. Vad tyder det på? Finns det någon psykologisk förklaring, tro?

Imorgon, mina vänner. är en rolig dag. Hoppas jag i alla fall. Då är det årsmöte i Sydostvävarna. och det är första gången med mig, MOI, som ordförande.
Sen ska vi till Fågelfors vävstuga och till en hattmodist. det ska bli roligt.
Jag berättar om det senare.

Ute skiner solen- fast det är ingen värme när man kommer ut.
Men innanför fönstren är det varmt och gott och där börjar mina frön från förra sommarens blommor att komma upp.
Är det nån som vill ha fröer så kan jag dela med mig. De heter Basella Alba Rosebud.
Jag tar med några till årsmötet imorgon.

Jag ska ta en sväng ner till blåsippestället o se om de vågat sig upp. Det ligger lite i skugga, så det tar några dar längre. Jag ska flytta blåsipporna efter blomningen, och jag hoppas de ska trivas på sitt nya ställe.
Där de står nu- är det tänkt att det ska bli..... taadaaa.... äntligen... hönsgård. Hoppas hoppas.
Jag har önskat mig hönor i många år... jag vet inte alls om jag trivs med det.... men jag vill prova.

Jaja, planer finns det.Pappren är framme tills imorgon, utskrifter på dagordningen, verksamhetsberättelsen, ekonomin....ska styka en klänning också.
Nu har jag inte tid mer.
Hälsningar Monika


onsdag 18 februari 2015

Snoddar och band...

Ja, så hette vår kurs/temadag som Sydostvävarna hade i lördags mitt i länet = Oskarshamn alltså.
25% av medlemmarna var med, det är roligt, och så hade vi kölista på det.
Snacka om att det är roligt att ordna och arrangera med sådan uppslutning.

 Vi hade bandvävstolar, en var flera generationer gammal.Den var vacker.


 I ett rum lärde vi oss Kumihimo. Visst blir det fina snoddar!

 Här lyssnar en del av deltagarna på hur Marianne Käfer berättar om brickvävningens mysterium.


 Och sen blev det att prova med de väl förberedda brickorna. Olika band i alla satserna.


 Det satt damer fastsatta i nästan allting, tvingar, element, fönsterhakar...





 Även detta bandet är gjort i Kumihimo



 I detta rummet var det bandgrind, slynggafflar och påtning. Eva-Lena hade fyllt upp.


 Även här fick man sitta fastspänd.


 Titta så fina band och i olika bredder, man an göra med brickor. Jag blev så sugen att fortsätta hemma.
På kortet nedan berättar Marianne nånting viktigt att tänka på.


Vadå, en lite ansträngd handled... den behöver piggas upp med lite roligt den också.

Tack snälla ni som lärde ut och tack särskilt till Marianne Käfer som förberett så bra och ordnat bra lokal.
Väl mött igen, om inte förr så till vårt årsmöte i Fågelfors. Välkomna dit. Alla medlemmar har fått inbjudan. Och andra som inte är medlem i Sydostvävarna... hör av er, så ordnar vi det.

Så avslutar jag detta inlägg, en onsdag i sportlovsveckan- där jag faktiskt varit med 6 barnbarn i skogen o grillat korv o druckit varm O´Boy. Fast det var föräldrar med också... bra tror jag.

Vi ses väl?
Monika

onsdag 14 januari 2015

Lite stressig tid...

... mer än vanligt faktiskt.

Varför har jag så svårt att säja NEJ!!! Jag är för mesig.

Januari ska va en avslappnad månad tycker jag. Fattig och avslappnad.
För min del är bara det ena uppfyllt...

Jag råkade bli redaktör för en Hembygdskrönika, och nu är slutet på sista versen som de säjer- innan tryckning. Och allt är inte på plats än....
Jag brukar jobba bra under lite tidspress...  Men jag väntar fortfarande på inspirationen till en artikel i boken... och nu undrar jag, NÄR kommer DEN ? Det är hög tid...

Vävningen då..undrar någon. Ska hon inte säja nåt om vävning?
Jo.
Nya köket är klart, hemvävda gardinerna uppsatta :).
 Gardinerna är i garner jag hade redan innan. Det syns inte så bra- men det är myggtjäll i rutorna.

I det gamla köket, står nu en liten vävstol. bara 60 cm bred.
 
I den är nu uppsatt till gardinväv.
Jag har nämligen antagit utmaningen att vara med i Vävspolens Vävpärm. Vi är 25 deltagare som väver provbitar och temat är inredningsvävar.
Storlekarna på provbitarna ska vara 10* 10 cm. 25 provlappar otvättade och 25 tvättade, så man ser skillnaden efter tvätt. Så skriver vi en vävnota till våra vävar. Tillbaka får jag sen provbitar från 24 andra vävar.
Jag har börjat väva lite smått och det går bra.

Sedan ska jag sätta upp något lite tåligare, berättade jag för en dotter, så att barnbarnen kan få väva. Och jag, sa hon då!  Gissa om jag blev förvånad. Men jag lovade att hon ska få väva också.

I måndags hade jag en mycket givande dag ihop med Sydostvävarnas övriga styrelse. Vi lade upp planeringen för föreningen under våren. Det ska blir roligt. Men lite pirrigt också. Det blir det första årsmötet med mig som ordförande. Huvva.

Framför TV:n.
När jag berättade på vävstugan vad jag köpt och börjat med, sa Jane:- Ja, man hör ju,att man går i barndom när man blir äldre.... men att det kom så tidigt på dig...
Vad menade hon?

Jo. Jag har köpt mig en blockflöjt.  I vit plast - för det var den enda de hade hemma i affären. 87 kr- passade ju bra den fattiga månaden...Nu har jag spelat igenom första läroboken, som jag lånade på bibblan. Gubben sitter uppe o spelar dragspel- i detta nu- och jag sitter nere. Det är bäst så, än så länge.

Men jag stickar tvåändsstickning också. Det är roligt. Och lika drygt som att lära sig spela blockflöjt.
Detta är sånt som fyller mina dagar och kvällar just nu.

Men allt detta kunde ikväll betytt ...inte ett skvatt.
Precis som det inget betyder, om någon av ens kära inte har det bra.

Idag blev mitt äldsta barnbarn påkörd av en bilist när hon cyklade från tandläkaren. Hon fyller 15 år på fredag.
Det var en orolig stund innan hon fick godkännande av läkare och allt var bra.
Man får dimension, hur fort allt kan ändras. En sekund- så kan allt va förändrat och aldrig bli sig likt. Bilen som gick över cykeln, kunde lika gärna gått över henne. Tack och lov att hon hann slänga sig undan.
Så ... får jag inte artikeln färdig.... Ok, inte livsviktigt.

Med den insikten får det vara nog ikväll.

Var rädda om er.
Monika