onsdag 18 februari 2015

Snoddar och band...

Ja, så hette vår kurs/temadag som Sydostvävarna hade i lördags mitt i länet = Oskarshamn alltså.
25% av medlemmarna var med, det är roligt, och så hade vi kölista på det.
Snacka om att det är roligt att ordna och arrangera med sådan uppslutning.

 Vi hade bandvävstolar, en var flera generationer gammal.Den var vacker.


 I ett rum lärde vi oss Kumihimo. Visst blir det fina snoddar!

 Här lyssnar en del av deltagarna på hur Marianne Käfer berättar om brickvävningens mysterium.


 Och sen blev det att prova med de väl förberedda brickorna. Olika band i alla satserna.


 Det satt damer fastsatta i nästan allting, tvingar, element, fönsterhakar...





 Även detta bandet är gjort i Kumihimo



 I detta rummet var det bandgrind, slynggafflar och påtning. Eva-Lena hade fyllt upp.


 Även här fick man sitta fastspänd.


 Titta så fina band och i olika bredder, man an göra med brickor. Jag blev så sugen att fortsätta hemma.
På kortet nedan berättar Marianne nånting viktigt att tänka på.


Vadå, en lite ansträngd handled... den behöver piggas upp med lite roligt den också.

Tack snälla ni som lärde ut och tack särskilt till Marianne Käfer som förberett så bra och ordnat bra lokal.
Väl mött igen, om inte förr så till vårt årsmöte i Fågelfors. Välkomna dit. Alla medlemmar har fått inbjudan. Och andra som inte är medlem i Sydostvävarna... hör av er, så ordnar vi det.

Så avslutar jag detta inlägg, en onsdag i sportlovsveckan- där jag faktiskt varit med 6 barnbarn i skogen o grillat korv o druckit varm O´Boy. Fast det var föräldrar med också... bra tror jag.

Vi ses väl?
Monika

onsdag 14 januari 2015

Lite stressig tid...

... mer än vanligt faktiskt.

Varför har jag så svårt att säja NEJ!!! Jag är för mesig.

Januari ska va en avslappnad månad tycker jag. Fattig och avslappnad.
För min del är bara det ena uppfyllt...

Jag råkade bli redaktör för en Hembygdskrönika, och nu är slutet på sista versen som de säjer- innan tryckning. Och allt är inte på plats än....
Jag brukar jobba bra under lite tidspress...  Men jag väntar fortfarande på inspirationen till en artikel i boken... och nu undrar jag, NÄR kommer DEN ? Det är hög tid...

Vävningen då..undrar någon. Ska hon inte säja nåt om vävning?
Jo.
Nya köket är klart, hemvävda gardinerna uppsatta :).
 Gardinerna är i garner jag hade redan innan. Det syns inte så bra- men det är myggtjäll i rutorna.

I det gamla köket, står nu en liten vävstol. bara 60 cm bred.
 
I den är nu uppsatt till gardinväv.
Jag har nämligen antagit utmaningen att vara med i Vävspolens Vävpärm. Vi är 25 deltagare som väver provbitar och temat är inredningsvävar.
Storlekarna på provbitarna ska vara 10* 10 cm. 25 provlappar otvättade och 25 tvättade, så man ser skillnaden efter tvätt. Så skriver vi en vävnota till våra vävar. Tillbaka får jag sen provbitar från 24 andra vävar.
Jag har börjat väva lite smått och det går bra.

Sedan ska jag sätta upp något lite tåligare, berättade jag för en dotter, så att barnbarnen kan få väva. Och jag, sa hon då!  Gissa om jag blev förvånad. Men jag lovade att hon ska få väva också.

I måndags hade jag en mycket givande dag ihop med Sydostvävarnas övriga styrelse. Vi lade upp planeringen för föreningen under våren. Det ska blir roligt. Men lite pirrigt också. Det blir det första årsmötet med mig som ordförande. Huvva.

Framför TV:n.
När jag berättade på vävstugan vad jag köpt och börjat med, sa Jane:- Ja, man hör ju,att man går i barndom när man blir äldre.... men att det kom så tidigt på dig...
Vad menade hon?

Jo. Jag har köpt mig en blockflöjt.  I vit plast - för det var den enda de hade hemma i affären. 87 kr- passade ju bra den fattiga månaden...Nu har jag spelat igenom första läroboken, som jag lånade på bibblan. Gubben sitter uppe o spelar dragspel- i detta nu- och jag sitter nere. Det är bäst så, än så länge.

Men jag stickar tvåändsstickning också. Det är roligt. Och lika drygt som att lära sig spela blockflöjt.
Detta är sånt som fyller mina dagar och kvällar just nu.

Men allt detta kunde ikväll betytt ...inte ett skvatt.
Precis som det inget betyder, om någon av ens kära inte har det bra.

Idag blev mitt äldsta barnbarn påkörd av en bilist när hon cyklade från tandläkaren. Hon fyller 15 år på fredag.
Det var en orolig stund innan hon fick godkännande av läkare och allt var bra.
Man får dimension, hur fort allt kan ändras. En sekund- så kan allt va förändrat och aldrig bli sig likt. Bilen som gick över cykeln, kunde lika gärna gått över henne. Tack och lov att hon hann slänga sig undan.
Så ... får jag inte artikeln färdig.... Ok, inte livsviktigt.

Med den insikten får det vara nog ikväll.

Var rädda om er.
Monika






måndag 22 december 2014

God Jul och Gott Nytt År..

...önskas ni av denna författare ;)

Jag har knäcken på spisen, risgrynsgröten är kokt och imorgon ska skinkan griljeras.
Men först de bilder jag skulle visat i förra inlägget som kom bort....

 Här håller vi på att solva en dubbelväv. En rutig dräll. Är inte alla drällar rutiga förresten...?
För att få lite modernare intryck, valde vi svart och lilaröd(?). tror det blir häftigt. men många trådar är det....
 Efter lite omsolvningar är äntligen den här snygga väven igång. Man ska väl inte använda ord som "skitsnygg", men det är sådana ord man vill ta till om den. Den blir himla snygg då- låter det bättre?



Nu börjar vi komma in på julfirande. Den tjusiga älgen, vi tror det är en älg.... till vänster om gubben, har mitt barnbarn gjort. Och alla skapelserna var med i Pukeberg på julmarknaden där.




Ja, nu är jag framme vid den däringa julhälsningen.
Jag önskar er, att just precis den jul ni vill ha- blir er.

Må väl och var rädda om er.

God jul och Gott Nytt År, så hörs vi framöver
hälsar Monika



söndag 14 december 2014

Jo, faktiskt

... faktiskt är köket klart! På dagen.
Njaa, visst är det lite småsaker kvar, men det är mer klart än jag förväntade mig. SKÖÖNT!
Och vi har flyttat in i köket! Jag står och snurrar runt lite ibland när jag inte hittar var jag har kastrullerna etc.
Och jag snurrar runt när jag går åt fel håll i huset för att komma till köket.

Men jag har ägnat mig åt lite handarbete också under november.Inte bara grejat med ombyggnad. Jag förresten- det är mest maken min som byggt och grejat- ska jag i ärlighetens namn säja. Men jag har målat och donat jag också, så det så.

 Men lite avkoppling i ombyggnad har jag fått. Jag har nämligen gått en kortkurs (två kvällar) i luffarslöjd. Jag var lite rädd att mina fingrar inte skulle klara det, men det gick bra, fast vi använde ju inte den styvaste tråden förstås.

Det var roligt, och vi kunde göra nåt mer än en provsticka... ;)
 Den lilla korgen på fot, med clementinerna i var det första jag gjorde. Den lilla korgen bredvid har jag köpt.



Detta fatet gjorde jag färdigt hemma efter kursens slut. För att inte tråden ska rosta, har jag spraylackat grejerna.


I ena hörnet av köket har vi ställt ett hörnskåp. Jag har väntat i över 1 år på ett sådant skåp, och jag visste precis vad jag skulle sätta innanför glasrutan. ( Under klockan ska jag hänga ett gammalt durkslag, rostigt och dant. Det är min farmors gamla gamla durkslag.)


 I mittenhyllan: min mans gamla leksaksbilar från 50-talet. Visst är de fina. Sen är jag förtjust i gamla saker. Det ger sån stämning och atmosfär.
Något vävt måste det vara med i varje inlägg. Detta fina tyg har inte jag vävt- men det finns på önskelistan. Hålkrus. Det är vävt i vävstugan i Glimåkra. Underbart.

I nästa inlägg hoppas jag att jag kan visa gungstolen. Före och efter. Jag väntar så, på att få höra att den är färdig, så jag kan hämta den.

Det är den 3:de söndagen i Advent idag. Och jag tycker det är lite oförskämt vad tiden sprungit iväg. Jag vill vrida tiden tillbaka minst en vecka om jag ska ha nån chans att göra hälften av vad jag tänkt innan jul.
Men det blir väl jul ändå... och det är viktigare att man inte är helt utsliten och utschasad än att ha hunnit baka en sorts kakor till. Som någon klok människa sa när hon bakade lussekatter; det är dom här fåglarna får framåt vårkanten.

Ni tappra, evt läsare av min blogg.
Jag önskar er en fin tid nu innan jul- inte bara massa stress utan lite stämning också.
Sätt på lite fin julmusik och släpp alla ( eller en del) "måsten".

Men jag önskar er inte God Jul än.
Det återkommer jag med.

Monika.

torsdag 6 november 2014

Inte konstigt alls...

Det är inte konstigt alls, att jag inte hinner skriva i min blogg.
Jag har för mycket omkring mig.
Och denna höst har jag varit resande som aldrig förr.
Vävmässa i Umeå :) Jätterolig.
Dragsnörenas årsmöte i Visby, också jätteroligt, men gav mig merjobb....varför tar jag på mig så mycket??
Ordförandekonferens i Stockholm. Roligt och intressant.
På lite ledig tid gick jag in på Skansens butik. Det var ögonfröjd kan jag säja. Så fina hantverk både i trä, smide och textilt, ja ändå mer så klart.


Ordförandekonferensen hade vi i Handarbetets vänners lokal. Roligt att få komma dit. De hade en utställning också. Ni ser så vackra handarbeten!


Efter det har jag varit i Glimåkra. I vävstugan där ser man alltid fina saker som ger inspiration.
 Den här väven med hålkrus vann mitt hjärta.
 Så får jag inte glömma, att när jag var i Stockholm kom vi förbi Buskowskis, och jag tror ingen av oss hade varit där, så vi gick in..( vi var förvånade att de alls släppte in oss;)

Vad ser man på golvet- Märta Måås Fjätterström-mattor. Underbart vackra.

Jag var lite förvånad att man faktiskt fick gå på dem. Men det gjorde jag inte.
Avslutar med denna supersnygga fåtölj med fotpall. Den hade gott kunnat få följa med mig hem, ihop med mattorna. Jag hade sett till att de fått plats.

I övrigt bygger vi kök i vårt hus. Tanken är att det ska va klart och inflyttat till jul. Jag håller tummarna för det.

Ikväll ska jag ner till vävlokalen. Då ska jag komma ihåg att fota filten jag väver på.
Ha det gott, folk.
Hälsar monika


onsdag 1 oktober 2014

Så har man varit i Umeå...

och det var många år sedan jag var där innan, så det var på tiden.
Det var en fantastisk vävmässa.
 Jag var snudd på euforisk den första dagen.

Hela Nolia full med vävgarner, vävda alster och vävfabrikanter mm. Och fullt med folk!!!

Och nästa genast träffar man på "vävspolar". Jätteroligt.
Jag är med i  facebookgruppen   "vävspolen" och någon kom upp med idén att vi skulle ha en vävspole på oss så vi såg vilka vi var. Jag hade en trasslig röd linspole - det var så roligt att folk hejjade på mig och man kom till att prata och känna igen.Sånt gillar jag.



 En vacker samisk kvinna, hon var där rent fysiskt, men detta är en tavla med henne, visade hur hon vävde sina vackra band. Inne i hallen fanns också en kåta med renfällar i och sittbänkarna runt små eldar var klädda med renskinn. Mycket exotiskt för en småländska som jag. Jag tycker det är väldigt viktigt att den samiska världen och levnadssättet får finnas kvar.(Jag gillar t.o.m att titta på Nyheter på Samiska på TV,n fast jag inte begriper ett ord.)

På torsdagskvällen var vi i Gamlia och såg olika textilhantverk i bodarna och var också inne i en samestuga...? (säkert fel uttryck) där två samekvinnor visade hantverk och jojkade.  Där köpte jag ett par hängonöron, som min yngsta dotter sa när hon var liten.


 Innan man kom in i stora Noliahallen hade vävare från de olika norrbottenslänen ställt ut typiska vävar.
För tillfället är jag lite insnöad på daldräll...de hade många jättefina. Men även mycket fina fällar.
Åsa Viksten Strömbom visade sina fina bottetäckesvävnader och har nyligen utkommit med en bok i ämnet.Jag hörde hennes föreläsning om det på rikårsmötet i Örebro och det är en fascinerande bindning och ämne. Tilläggas bör att Åsa fick Vävrådets Ulla Cyruz Zetterströmstipendiet  i år. Grattis grattis. Väl värd.






( Här försöker                        jag ta bort mellanrummet men lyckas inte.)


Ett särskilt intryck på mig, gjorde dessa ungdomar som gjorde så fina damastverk.

Det är paret Maria och Patrik som har sidan www.vavverket.com som jobbar tillsammans och gör så vackra och meningsfulla budskap i sitt vävande. Patrik ritar och Maria väver. Jag tror de kommer att synas mer i framtiden.
Kan denna vävnad komma mer lämpligt i tiden?!

På lördagskvällen fick vi en egen visning hemma hos Marina Henningesson. Snälla duktiga imponerande Marina visade och berättade om sina band hon väver. Hur klurigt hon tänker ut och hur fantastiskt fina de blir. Det är inga enkla lösningar hon får ta till för att det ska bli som hon tänker sig.



 Det finns konst och handarbete på olika sätt. dessa ungdomar träffade vi på flygplatsen,
Jag frågade om jag fick ta kort på dem och det fick jag.

Särskilt den ena tjejen hade så fantastisk fin målning runt ögonen. Men det syntes inte så bra på de första bilderna. Så gissa om jag blev glad när flickan skulle med samma flyg som vi och satt framför mig. Klart jag grep chansen när den bjöds, och frågade om jag fick ta ett nytt foto.


Även detta hantverk tog tid att göra. Jag frågade om hon jobbade med sånt, men det gjorde hon inte än, men ville söka sig till sådant. Jag önskar henne stort lycka till.

Avslutar inlägget med Maria och Patriks tavla.

En innehållsrik vävmässa var det som ni förstår. Huvudet blev alldeles fullt av intryck. Det var fantastiskt roligt och jag tackar mina medresenärer Lena och Yvonne att ni drog med mig på den - fast jag var lite motig från början.
Om jag köpte något? Men vad tror ni?!!! 
Inte åker man väl tomhänt hem?!! Nej, väskan vägde dubbelt så mycket på hemvägen.
VAD jag köpte - förutom hängonöronen? Det tar vi en annan gång.

Hej så länge- säjer Monika
    


tisdag 16 september 2014

Jag ska åka på Vävmässa i Umeå...

i morgon.
Vi är några vävinnor som ska flyga till Umeå på vävmässan. Det ska bli roligt, även om jag var lite svårövertalad. Men nu är jag på G. Väskan är packad....inte alltför hårt packad, det ska förmodligen mer med hem, än när jag åker sta.

Förrförra helgen var jag i Visby på Dragsnörenas årsmöte.
Det var roligare än jag tänkt.
Studiebesöket som jag tyckte var allra bäst, var K A Almqvists sidenväveri.
Redan där brast tidsschemat.




Jag ser att bilderna inte ligger i ordning, men alla är fina hur de än kommer.
Vi hade fantastiskt väder och när vi gick hem från lördagens restaurangbesök vid 23-tiden satt folk i t-shirt fortfarande och det kändes som vi var i utlandet.
Det allra allra bästa med resan var att träffa andra dragsnöre. Det var gamla och nya bekantskaper som jag gläds åt.
Om jag ska återvända till Visby? Självklart!  Mina förfäder har bott där och det är mycket jag vill se.

Umeå, here I come....
Monika