onsdag 17 juli 2013

Hur man kan få ett nyp....på olika sätt....

Jaha, vad tänkte ni nu?  ;)

Jag ska berätta om ett sätt. Ett nytt sätt.
 Alla som läser denna bloggen har nog stött i en vävstol här o där och fått blåmärken, särskilt på benen och höfterna. Så även jag.

Detta kan bero på att det ofta är trångt runt en vävstol, att det är för många vävstolar hopträngda på för liten yta.... eller/ och så kan det bero på att vi har en tendens att bli lite rundare med åren.

Jag kan säja att bägge sakerna stämmer på mig.

Nu har min runda kropp fått känna på ett annorlunda nyp.

Jag var nere i vävlokalen i tisdagskväll. Ingen av de andra kom- de var ute o njöt av skön sommarkväll.
I alla fall skedade jag klart och skulle sätta i skeden i skedbommen.

Då vet de flesta av er att det kan va knepigt att få upp den översta delen av skedbommen, för att kunna sätta i skeden. Det är bäst att ha fyra händer så man höjer o sänker samtidigt, man får ju nästa slå ner den , när man satt i skeden eller hur?
 Då, just i det ögonblicket, när jag liksom ligger över vävstolen, med ena armbågen inne i bommen för att lirka in sked o slå ner....
 Då slår jag ner den överliggande delen, bara det att ena bröstet låg emellan.

Det gjorde ont. Ungefär som den tidigare sortens mammografi, fast då fick man åtminstone i skrapsår....

Tyvärr har jag inget kort. (Varken före eller efter...), men jag inser det komiska i om det filmats.
Man får väl ändå va glad att jag kom loss....
En gång fastnade jag när jag skulle bära ut en liten vävstol genom en dörr...kom loss efter en stund där med.
 Däremot har jag en bild på nerklippta väven i stugan.

Just nu kommer jag inte ihåg var jag tagit detta kortet,tror det är på Madesjö Hembygdsmuseum. Men visst är duken fin?Det är inte jag som vävt den- tyvärr.:(

Det blev ett inlägg med lite fadäser idag.
 Men man gör ju sådana ibland. Inte bara jag...hoppas jag.

Detta är skrivet medan jag väntar på besök av äldsta dottern och hennes barndomskamrat, som jag inte träffat på flera år. Det ska bli roligt. Jag har bakat en kaka och kaffet är laddat.Jag har dammsugit o Jussi Björling sjunger för mej. Känns bra.

Ha det bra ni också!
hälsningar Monika.

3 kommentarer:

  1. Vilken tur att du kom loss. Osökt kom jag tänka på den där gamla historien om kvinnan som gick doktorn och frågade var hjärtat satt.
    Sedan gick hon hem och sköt sig i knäet.
    Verkligen fint det du har vävt, glada sommarhälsningar från
    Lisbeth

    SvaraRadera
  2. Förstår att det kan hända ett och annat, det är trångt i och kring vävstolen och många moment som ska utföras på trånga ställen. Jag har just vävt mina första trasmattor. Ett spännande projekt och fina mattor ligger nu på golven.
    Duken du vävt är jättefin!

    SvaraRadera
  3. Aaaaj! Det måste ha gjort riktigt ont. Textilhantverk är minsann inte ofarligt att ägna sig åt...

    SvaraRadera