Farmorsduken.

Äntligen ska jag berätta historien om Farmorsduken.

Min kära svärmor,kallad farmor- som verkligen var mig kär, avled för några år sedan.
Och allt skulle redas upp och gjordes så.
Bland annat även textilt, så klart.

På köksbordet under vaxduken, hade farmor en gammal fläckig duk, som skydd för att bordshörnen inte skulle nöta sönder vaxduken. Den duken hade varit fin en gång, men flitigt använd och hade fått fläckar som inte gick bort. Den var fabriksvävd och mycket fin i sina kypertvariationer.Jag tror duken var rätt vanlig för ca 50 år sen. Jag har sett flera på "second hand" etc.
Jag tog hand om den och tänkte att den skulle jag vilja räkna ut och väva någon gång.

Så gick ett par år.

Sitter en dag och läser i vår lokaltidning och ser en bild på en duk jag känner igen. Farmors duk!
Det var en artikel om en dam - född i Kvilla i Södra Kalmar län, nu boende i Stockholm, som drev en vävförening i Saltsjöbaden i hop med några andra. På bilden håller hon upp Farmorsduken, eller hennes "barndoms salsduk", som hon uttycker det.
Hon hade räknat och studerat och gjort en vävnota till duken.
Jag tar kontakt med tidningen och får sedan kontakt med Gertrud Holmgren. Vi hade ett mycket långt och trevligt samtal, varefter hon skickar vävnotan och nu har vi satt upp den i vävlokalen jag är med i.

Jag tycker det är så roligt att kunna väva den!
Den var inte farmors "finaste" duk, men det personligaste. För det var vid köksbordet hon satt och åt, drack kaffe, läste tidningen , skrev dagboken..mm.mm. Och man ser fläckarna som blivit under åren. Det är historia i duken. Det tycker jag är fint.
Snart har jag en egen på mitt köksbord.

Vid skyttelen./en piggare Monika.