I vår hembygdsförening firar vi ju 400 års jubileum sen slaget vid Jutebacken ( det har jag skrivit om tidigare...)och vår anställda i Madesjö hembygdsmuseéum, Karin, ville ha en tidstypisk klädnad att ha på sig under säsongen. Och nu är den klar. s.g.s.
Egentligen skulle det varit ylle i kjolen, men jag är allergisk mot ull och inte ville Karin ha det heller-så så trogna tiden har vi inte varit. Likaså är inte allt sytt för hand. För oss gällde det att ge ett intryck....
Denna klädnad som användes av en enklare flicka på 1600-talet kallas livkjol. Ett liv som sitter ihop med en rynkad kjol.
Jag hade ett foto att utgå från. Lite gjorde jag som jag tyckte- tänkte att det gjorde väl bondflickorna förr också...försökte pigga upp och sätta egen prägel på...
Här har Karin provat livkjolen och hättan. Hättans "sidovingar" ska jag fästa till lite så de hålls in lite.
Hon ska ha en annan skjorta/särk in under sen-men den fanns inte till hands nu.
Kjolen och livstycket sitter ihop.
Alla långa sömmar är sydda på maskin. De sömmar som syns, har jag sytt för hand, infodringarna runt hals, ärmar och fram.
Snoddarna till knapparna har jag gjort med slynggaffel och mattvarp.
Samma mattvarp + en ljusare nyans har jag använt till väskans axelrem. Det har jag vävt med brickor.
Väskan är inte riktigt färdig. Jag ska sätta på en likadan knapp och snodd som på livet, så att hon kan stänga till väskan lite.
Hättan ska bara fästas till lite i sidorna, så att de nedersta "vingarna" sluter mer intill huvudet och inte står ut så mycket.
Vi hade en träff ikväll med aktiva inom MÖK hembygdsförening. Då visade Karin upp sig i dressen och det verkade som den blev godkänd;)
Jag gillade att sy den här klänningen, med tillbehör. Jag tror jag ska söka anställning på Kalmar länsmuseum som sömmerska;)
Hälsningar Monika
Egentligen skulle det varit ylle i kjolen, men jag är allergisk mot ull och inte ville Karin ha det heller-så så trogna tiden har vi inte varit. Likaså är inte allt sytt för hand. För oss gällde det att ge ett intryck....
Denna klädnad som användes av en enklare flicka på 1600-talet kallas livkjol. Ett liv som sitter ihop med en rynkad kjol.
Jag hade ett foto att utgå från. Lite gjorde jag som jag tyckte- tänkte att det gjorde väl bondflickorna förr också...försökte pigga upp och sätta egen prägel på...
Här har Karin provat livkjolen och hättan. Hättans "sidovingar" ska jag fästa till lite så de hålls in lite.
Hon ska ha en annan skjorta/särk in under sen-men den fanns inte till hands nu.
Kjolen och livstycket sitter ihop.
Alla långa sömmar är sydda på maskin. De sömmar som syns, har jag sytt för hand, infodringarna runt hals, ärmar och fram.
Snoddarna till knapparna har jag gjort med slynggaffel och mattvarp.
Samma mattvarp + en ljusare nyans har jag använt till väskans axelrem. Det har jag vävt med brickor.
Väskan är inte riktigt färdig. Jag ska sätta på en likadan knapp och snodd som på livet, så att hon kan stänga till väskan lite.
Hättan ska bara fästas till lite i sidorna, så att de nedersta "vingarna" sluter mer intill huvudet och inte står ut så mycket.
Vi hade en träff ikväll med aktiva inom MÖK hembygdsförening. Då visade Karin upp sig i dressen och det verkade som den blev godkänd;)
Jag gillade att sy den här klänningen, med tillbehör. Jag tror jag ska söka anställning på Kalmar länsmuseum som sömmerska;)
Hälsningar Monika
Du kan ju alltid försöka söka anställning där, men skulle tro att de har ont om pengar. Jag tycker du gjort ett bra jobb med dressen du sytt.
SvaraRaderaHa det så gott.
Kram Birgitta
Bra jobb du gjort:))
SvaraRaderaDen blev jättefin.
Önskar dig en trevlig helg:)
Kram