Check.

Hannas tunika klar.

Här provar hon den och lapar den lilla sol som alltför sällan behagar visar sig.
Den blev precis lagom. Enligt  mönstret ska den stickas i fram och bakstycke, men jag undviker att sticka aviga....så jag stickar runt. Det går ju bra ända upp till ärmarna.


Jag berättade tidigare att min dotter Maja, visade mig gamla textilier från sina svärföräldrars hem.
Överst ett förkläde vävt i Upphämta och rosengång.
Visst är det vackert?

 Två förningsdukar fanns med. Gamla och väl använda, vilket ju gör dem mer värdefulla. Tänk om de kunde berätta...

 Den understa kände jag igen direkt. Den kallas Ölvingstorpsduken. Jag har själv vävt 7 sådana.
Vi fyra som vävde och sydde hembygdsdräkten för Södra Möre, valde den duken till axelduk. Då passade jag på att väva varsin till mina barn.

Den översta förningsduken kommer förmodligen från trakterna  runt Ölvingstorp, Tvärskog, Kycklingetorp, Runtorp..... En dam som såg den sa att den påminde om en hon sett från Hagby- inte så långt därifrån.
Jag och ett par vänner, mycket intresserade av gamla textilier har räknat trådar och tänker sätta upp en ny likadan.

Den här, mycket slitna duken i munkabälte fanns också med. Den är väl använd och har nog varit på köksbordet många gånger. Igen- tänk om de kunde berätta!


Och så måste jag än en gång prisa rullkniven och skärbrädan.
Milde tid så fort det går!! Och så jämna och fina....inte i närheten av de krokiga jag klippte. Det ska bli ett nöje att väva med dom.

Nu får det räcka för idag.
Och jag hoppas verkligen att det blir lite riktig sommar NU!!! Sol och värme tack!

Hälsningar Monika.