Tid.

Tänkte skriva nåt filosofiskt om Tid.
 Om tid som försvinner, om tid man inte har....men jag skiter i det.

I alla fall har det inte blivit mycket vävt av olika anledningar.
 Någon sa en gång till mig: -Lite på dina händers kunskap. Men när huvudet är fullt av annat, är det inte alltid händerna gör rätt i alla fall.

Så har det varit i min Ulla-stol. Den med E-bommen.
Jag var klar med solvningen...i blindögon! och skedning, 90 sked, klar med upp och ner och framknytning....
Ni vet hur spännande det är då....att se att allt är rätt och hur det blir mm.mm.

Jo, jag förvävde ett par cm och DÅ såg jag.
Jag hade glömt att solva Gr 1 i slutet innan vänster bård- min dumma fjolle... o så ett solvfel i andra änden. Suck och stön.

Nu är det rättsolvat och skedat i höger sida.
Det är rättsolvat med alla partier(!!!) i vänster sida och jag håller på att skeda.
 Arbetsställningen är ju inte hundraprocentig när man hänger över skedbommen och ska solva- men det går en stund då och då.

Men snart så... så ska den väl igång, daldrällen i Ulla.

 På kvällarna har jag stickat på min "uppifrån och ner kofta". Fast jag stickar den som en tröja, så jag slipper de aviga varven.
 Jag är förbi raglanökningarna så det är bara att sticka på, runt, runt.
Det klarar mina händer själva i alla fall - fast tankarna kan va på annat håll.
Får se sen om jag klipper upp mitt fram och gör den till en kofta...

Koftan och jag har varit på utflykt till Kalmar och träffat en annan kofta.
 Dom blev kompisar och ville bli fotograferade på min bil. Dom har bestämt att träffas igen när dom är klara.

Det var Eva-Lena från Västervik ( Trollgarnsbloggen) som hade ärende till Kalmar och vi bestämde att vi skulle sammanstråla.
Vi pratade stickning och vävning och timmarna vi hade på oss gick alldeles för fort.- Som det gör när man har trevligt. Men våra koftor har ju bestämt att de ska träffas igen ;)

Nu ska denna damen sätta sig i lilla vävstolen och väva lite sållväv. Så det så!

Hej hopp i galopp.
Monika

Glömde ju skriva att jag givetvis hade garn med mig hem från Kalmar. Fast den gröna har jag redan bytt till ytterligare en blå.
 Jag tyckte att den orange färgen passade bra framför vasen som jag fått av dotter och måg i Örebro. Den kommer från Micke Johanssons glashytta i Örsjö, utanför Nybro.

Det är en "liten historia" om hur jag fick vasen...igen.
Ni som är i min ålder eller äldre- kommer ni ihåg Margareta Sjö....nånting..?.
Hon som sa:- Har jag gjort bort mig nu igen?? 
Man kan säja som så.... jag ska avvakta innan jag åker dit igen.

Men jag tycker absolut att ni som har ärende åt detta hållet- ska göra ett besök i hans hytta.

Hej igen.