Så går den dagen från vårt liv...

...och kommer icke mer.
Och dagarna går...

Det finns praktiska saker att göra, och det passar mig bra.
 Jag hjälper mamma. Bra för oss båda.

Det går rätt bra för mamma.
 Är det så att de gamla är så vana och "luttrade" att de tar det sansat?
Men det är individuellt så klart.

Precis som med mig och min syster.
Vi tar det vi klarar. Jag tar det hon inte klarar, så gör hon annat.

Min dotter lärde mig ett citat en gång- som kom från en fin liten berättelse..

"This too shall paste."  Och det gör det.

Så vill jag oxå Tacka för Snälla Varma  kommentarer!
Tänk, där sitter Ni, Snälla människor, och de flesta har jag inte ens träffat, och skriver värmande och uppmuntrande ord. Det värmer.
 Tack. :)

                   .....................................................................................

I alla fall har maken och jag äntligen kommit iväg till stugan för att plocka hem vetemjöl och socker och lakan....mm.mm.
Och vi hade tur med vädret. Sol och skönt ute. Inne i stugan var det svalare. Inte trodde jag att vi skulle sitta ute och äta middag den 21 okt, men så blev det.

Jag klippte ner i vävstolen, så fick jag i alla fall hem en liten duk och en handduk att fålla.

 Nu får vävstolen vänta till våren, innan jag sätter mig och dunkar vidare.
Jag ser att kortet blev lite suddigt...inte att göra åt.

 Likaså tog jag hem banden jag vävt i bandvävstolen.

Vi har många ekar vid vår sommarstuga, eller höststuga som ett barnbarn sa- "för det är ju höst nu" :).
Mycket löv blir det- men så vackert, både nu och till våren och sommaren.
 Inte för inte heter stället Ekbacken.

På torsdag ska jag följa med vävinnorna till Glimåkra.
 Det ska bli roligt. Och aldrig har det väl hänt att jag kommit hem tomhänt...och det räknar jag inte med detta året heller ;)


Är det någon mer som ska dit?
Vi kanske ses?

Hälsningar Monika.