Mina händers arbete...

...denna helgen har varit bakning.

Det har varit julmarknad i Madesjö norra kyrkstallar.
Och jag blev övertalad att baka Kavelgris i år igen. Jag var lite tveksam nämligen- det är inget latmansgöra och energin är inte riktigt på topp- eftersom hösten varit lite jobbig.
Men-som sagt- Karin och Meliza övertalade mig.

Kavelgris är ett slags platt bröd, likt tunnbröd eller polarbröd, med härstamning  från Våmhus/Älvdalstrakten.

Jag har släktforskat och funnit att jag har anor från Dalarna på min pappas sida.
Så för några år sedan- åkte maken och jag upp, för att se trakterna hon kom ifrån, min farfars farmor.

Där i Bonäs,vid Siljans vackra strand,skulle  vi stanna och titta på hennes hembygd,och kanske t.o.m hitta huset eller platsen hon och hennes föräldrar bodde på.
Vi frågade en man om han kände till namnet och genast blev vi inbjudna på kaffe. Vi stannade i två timmar...:), delade  telefonnummer och vi har efter det, besökt dem flera gånger och dess emellan har vi telefonkontakt. Så kan man få nya vänner- genom att fråga om vägen....

Vid ett besök visade de oss hur man bakar Kavelgris. Oj så gott bröd.
 Jag fick deras recept och Gunnar har försett mig med platta, borste, spröt och den speciella kaveln som behövs har han gjort åt mig.

Inte får jag dom så tunna och fina som Gunnar och Birgitta ....och definitivt har jag inte deras handlag med spröten...men jag tränar...

Hela lördagen gick åt att baka. Maken och jag hjälptes åt. Det är väldigt bra att vara två nämligen.
Detta var en synnerligen lämplig dag, då det var riktigt kallt ute.

På söndagen var det julmarknad. Jag sålde de flesta påsarna.
Men jag var glad att jag fick några över, så jag har några själv till jul.

Något annat har jag att berätta. Jag är ju allergisk mot en del saker, tex ull. Tårarna rinner, näsan rinner, jag får utslag i ansiktet etc....

Så hörde jag någon säga: Har du provat alpacka?

Det där fick gro ett tag och sen har jag läst att många allergiker kan tåla alpacka. Månne man har sån tur...?

Så- jag har köpt ett nystan  Rustic, en blandning av alpacka och nylon och jag har stickat ett par handledsvärmare...och peppar peppar, än går det bra. Nu har jag inhandlat ett nystan till av samma märke och testar lite till.

En dröm vore att kunna sticka en varm tröja eller kofta till mig själv. Men det är alldeles för tidigt att veta om den drömmen kan besannas....det låter alldeles för fantastiskt, det vågar jag inte hoppas på.

Nu kanske ni undrar varför texten börjar på mitten ibland.? Jaa, fråga inte mig....

En annan sak vet jag svaret på. 

Nämligen varför det sista kortet inte går att klicka på,- jo klicka går ju, men det blir inte större-. Det är för att det kortet är taget med telefonen. Det var nämligen så kallt,så kameran la av.

Nästa gång ska jag visa de två sista handdukarna jag vävt.

Kör försiktigt på vinterhala vägar och halka inte kull och bryt benen.

Hälsar Monika.