Ett steg fram och två steg bakåt...

Ja, så blev det i torsdagskväll för mig.  :7

Jag hade ju mönstersolvat halsduken.
20 drag. 3 rakt igenomsolvningar. 6 tr i stygn.
Solven satt redan på sina 20 skaft sedan förra väven- så jag behövde bara ta av de som fanns......

...kan man tycka.
Men lik förbaskat hoppade jag över skaft 2 i första omgången.
Detta såg jag på tisdagen just innan jag skulle åka hem.
Tänkte: att det tar jag itu med på torsdag.

Och det gjorde jag.
Mina kompisar frågade om de skulle hjälpa till- men jag var ju rätt "hörk" (envis, stursk) o ville själv reda ut mina egna fel- så jag avböjde.

Jag öppnade upp draglinorna till mönsterskaften- tog först av överblivna solv , sedan tog jag solvade stygn o flyttade över till andra käppar o höll på handled etc...alla solven skulle ju bara flyttas bakåt ETT steg....
 Sen sätter jag mig inni vävstolen o ska flytta om... det är där eländet börjar...

Sättet jag satt de solvade stygnen på- jag tyckte det var lite rim och reson i det hela medan jag stod bakom vävstolen... blev ju nu helt avigt...( Och det blir lätt för mycket för mitt arma huvud).

Jag flyttade, höll dom hängande över handleden o flyttade igen, käppar rasade... o mer och mer snurrigt blev det.

Till slut satt jag bara o skrattade åt eländet.

Då var det bara att krypa till korset och ropa: Vilka var det som vill hjälpa mig?

Det är ju bra, när man kan glädja sin omgivning:).

Med två händer till och ett extra huvud redde vi ut det till slut.
Några trådar åkte ur sina solv och de fick jag solva om.

Kan man få vissa klarheter efter en sådan här fadäs?
Ja, kanske.

1. Det hade varit bättre att bottensolva innan jag började rätta till det.
2.Det kan....kan.... ha gått fortare att solva om ifrån felet....fast inte så roligt....man vill ju se om man  kan reda ut...
3. Man skulle kunna kröka på ryggen och ta emot hjälp tidigare...även om det bär emot....
4. Det går allra fortast om man inte gör fel alls.....fast då hade ju  dom andra fått ett eller två skratt      mindre förstås...

Jag hann i alla fall  börja bottensolva lite, innan det var dags för hemfärd, men så mycket framåt gick det inte ....  men det var ändå en trevlig kväll.

Kortet idag får bli på den fina bra grejen, snälla maken gjort åt mig.
Det är en grej - 2 st så klart....som håller skälspröten i lagom höjd, och så långt fram jag vill-när jag ska solva.

Så istället för att flytta hela paketet med skaft och solv, till bakre ändan av vävstolen, drar jag fram skälspröten ( i hållarna) mot solven istället. Mycket enklare.
Tyvärr kan jag inte briljera med att det är min egen idé.

Mätt och belåten är jag denna lördagskväll, då vi varit hos trevliga grannen och blivit bjudna på grå kroppkakor :). Mums.

See you later ....
hälsar Monika