...är nerklippt.
Igår skulle jag väva en liten bit till, på min matta i mammas vävstol.
Jag började på den förra sommaren, tanken var att jag skulle kunna väva när jag var hos henne.
Det blev inte så- mitt sällskap behövdes närmare och mer konkret än i vävstolen.
Nu var sista chansen. Jag tänkte att det kanske skulle kännas "avigt" eller fel att väva- men så var det inte. Jag tänkte på att det var sista gången jag vävde i "gamla köket" uppe och jag såg den fina utsikten- tänkte att jag ser den inte så många gånger till.
Men det ville sig inte. Vävstolen ville inte va med längre.
Solv gick sönder (gamla av mattvarp) och sen dunsade handtaget på varpbommen i golvet.
Vävstolen hade också gjort sitt.
Så klippte jag ner väven.
Igår kväll knöt jag fransen på mammas sista matta. Det är nog något år sedan hon vävde den och hon skulle fyllt 90 år nu i mars.
Hon klagade ofta på att hon var dålig på att sätta ihop färger, hon ville ha tips och förslag.
Men denna sista mattan tycker jag är jättefin, så mjuk och mild i färgerna. Precis om mamma var.
Jag har döpt den till " Nu vill jag sjunga dig milda sånger" , efter boken med den vackra titeln av Linda Olsson.
Och min lilla snutt...det kan väl bli nån dyna kanske...det är mycket minnen i den i alla fall.
Många saker dyker upp, som man trott att man sett för sista gången -för länge sedan.
Tex äggakorgen.Jag tyckte mycket om att lägga ägg i den när jag var liten och jag var så försiktig.
Nu får jag ha ägg i den och jag njuter av det.
Kommer ni ihåg sådana här små "väskor"? med fickor i?
Den gröna var min och det blev ett kärt återseende.
Tyvärr hade åren satt spår på den, ...även på den ;).
Men jag är inte sämre än att jag kan försöka rädda kvar den lite...
Visst blev den fin?
Sådana här saker upptar min tid, och ork.
Mitt barndomshem ska tömmas.
Stunder med barnbarn och vävkompisar lättar upp.
Då kan man behöva piggas upp lite.
Och vad händer då?
Jag vinner ett pris hos Trollgarn/Eva-Lena!
Och en dag kommer det mjukaste lenaste garn jag någonsin känt!
Det ska bli en sjal till mig själv, givetvis! Tack goaste Eva-Lena!
Jag är såå sugen att börja, men måste göra dinosaurietröjan färdig först.
Något jag ser mycket fram emot, är att få åka till Sundsvall på Riksårsmöte.
Jag blev vald till ombud från Sydostvävarna och det blev jag jätteglad för.
Då får man träffa vävbekanta och få se och höra och få inspiration,
plus besöka en stad jag aldrig varit i.
Jag lovar att visa bilder. Jag ska va flitig med kameran.
Nu väntar jag ivrigt på vår och när den kommit ordentligt- kan tiden stanna upp ett tag -tycker
Monika
Igår skulle jag väva en liten bit till, på min matta i mammas vävstol.
Jag började på den förra sommaren, tanken var att jag skulle kunna väva när jag var hos henne.
Det blev inte så- mitt sällskap behövdes närmare och mer konkret än i vävstolen.
Nu var sista chansen. Jag tänkte att det kanske skulle kännas "avigt" eller fel att väva- men så var det inte. Jag tänkte på att det var sista gången jag vävde i "gamla köket" uppe och jag såg den fina utsikten- tänkte att jag ser den inte så många gånger till.
Men det ville sig inte. Vävstolen ville inte va med längre.
Solv gick sönder (gamla av mattvarp) och sen dunsade handtaget på varpbommen i golvet.
Vävstolen hade också gjort sitt.
Så klippte jag ner väven.
Igår kväll knöt jag fransen på mammas sista matta. Det är nog något år sedan hon vävde den och hon skulle fyllt 90 år nu i mars.
Hon klagade ofta på att hon var dålig på att sätta ihop färger, hon ville ha tips och förslag.
Men denna sista mattan tycker jag är jättefin, så mjuk och mild i färgerna. Precis om mamma var.
Jag har döpt den till " Nu vill jag sjunga dig milda sånger" , efter boken med den vackra titeln av Linda Olsson.
Och min lilla snutt...det kan väl bli nån dyna kanske...det är mycket minnen i den i alla fall.
Många saker dyker upp, som man trott att man sett för sista gången -för länge sedan.
Tex äggakorgen.Jag tyckte mycket om att lägga ägg i den när jag var liten och jag var så försiktig.
Nu får jag ha ägg i den och jag njuter av det.
Den gröna var min och det blev ett kärt återseende.
Tyvärr hade åren satt spår på den, ...även på den ;).
Men jag är inte sämre än att jag kan försöka rädda kvar den lite...
Visst blev den fin?
Sådana här saker upptar min tid, och ork.
Mitt barndomshem ska tömmas.
Stunder med barnbarn och vävkompisar lättar upp.
Då kan man behöva piggas upp lite.
Och vad händer då?
Jag vinner ett pris hos Trollgarn/Eva-Lena!
Och en dag kommer det mjukaste lenaste garn jag någonsin känt!
Det ska bli en sjal till mig själv, givetvis! Tack goaste Eva-Lena!
Jag är såå sugen att börja, men måste göra dinosaurietröjan färdig först.
Något jag ser mycket fram emot, är att få åka till Sundsvall på Riksårsmöte.
Jag blev vald till ombud från Sydostvävarna och det blev jag jätteglad för.
Då får man träffa vävbekanta och få se och höra och få inspiration,
plus besöka en stad jag aldrig varit i.
Jag lovar att visa bilder. Jag ska va flitig med kameran.
Nu väntar jag ivrigt på vår och när den kommit ordentligt- kan tiden stanna upp ett tag -tycker
Monika
Förstår att det dyker upp många minnen när du håller på och tömmer ditt barndomshem. Hoppas de flesta är ljusa.
SvaraRaderaGrattis till vinsten.
kam!
Vilken minnesresa du gör nu. Gamla gömda saker kommer fram i ljuset igen och du minns. Så fin din mammas matta är. Den får du vara extra rädd om.
SvaraRaderaJag tycker också att det ska bli roligt att åka till Sundsvall. Jag har bara åkt igenom den staden en eller två gånger på väg norrut. Roligast är att träffa vävkompisar och se vad de har att visa upp där.
Ha det så gott.
Kram Birgitta
Din mammas matta är jättefin; ett fint minne att bevara.
SvaraRaderaSå fina minnessaker du har efter din mamma.
SvaraRaderaÄggkorgen är så fin att ha dina ägg i och de små väskpåsarna kommer nog till nytta också. Mattan innehåller ju din mammas tankar och tyger från kläder som blev för nötta att bära, så nog är den ett fint minne av din mamma.
Kram Eva-Lena
für mich war es nicht so leicht, ,das elternhaus zu leeren, aber dann doch leichter weil ich es übernahm für meine Kinder..Da hieß es renouvieren...altes wegnehmen..besser dämmen..
SvaraRaderaNun bekommt es eine Tochter überlassen...aber noch habe ich einfach meine großen Webstühle hineingestellt und webe dort..und bin im Garten...so spüre ich immer meine Mutter noch,wenn ich auf der Terasse sitze oder in ihren alten dänischen Teak- möbeln..
und ich liebe auch die alten Handarbeiten meiner Mutter...schön der Teppich!! als Erinnerung..
wünsche dir viel Kraft..
gruß wiebke
liebe grüße wiebke