onsdag 4 september 2013

Man kan tro....

...att jag inte gör någonting, eftersom jag inte hör av mig.
Men det gör jag.
Jag packar ihop efter nästan 40 års boende på samma ställe.
Det görs inte i en handvändning.

Dock går jag på vävkvällarna också, den lyxen unnar jag mig bland flyttlådor och gallring.

Nya farmorsduken är varpad, förskedad och pådragen.
Vi har valt metoden att "knyta i".

Man kan göra på lite olika sätt - så här gjorde vi denna gång.
 Här syns att vi sparat sista biten på gamla varpen.
 Vi har dragit ur slutkäppen och framför skeden har vi knutit ihop varpen i buntar så varpen ligger stilla.

Det är viktigt att säkra både under o överskaften, allt för att det ska hållas i ordning.

Efter det lyfte vi ned hela paketet -vi lyfte ner solvbommen....heter den så?! men ni vet - bommen däruppe, som skafthästarna o solven hänger i - o sänkte alltihop, så varp, solv o sked låg på tramporna.

Korten i detta inlägget har Lena S.tagit, (eftersom min kamera behagade ladda ur just den här kvällen) och därför var hon så busig, så hon tog med mig på kortet-fast jag uttryckligen sa att jag inte skulle va med.
Det syns i alla fall att vi har roligt!

Här har vi börjat dra på den nya varpen och ni ser att "gamlavarp-paketet" ligger under och bommen vilar på tvärbalkarna...(som kanske inte heller heter så...)
Visst är det fräsiga färger...?

Här är varpen pådragen och vi har lyft tillbaka paketet till sin rätta plats.
Nästa vecka ska vi börja knyta ihop, tråd för tråd.

Då kan man fundera på varför vi gör så här?
I detta fallet för att Farmorsduken har en knepig solvning. Den tog lång tid förra gången. Vi kom ofta av oss och det blev lätt fel.
Nu vet vi att den gamla duken var rätt solvad och skedad och då valde vi att göra så här. Vi spar tid och behöver inte va oroliga för felsolvning.

Jag väver damast också ibland. I damastvävning solvar man ju två gånger.
Ska man då ha en likadan varp som tidigare, så sparar man otroligt mycket tid på detta sättet.
Sen finns det kanske nackdelar också...men vi tar dom när vi stöter på dom ;).

Imorgon ska jag till ett sjukhem här i Nybro, Blomqvist-Nordiska kommer dit och visar delar av sitt sortiment.
Senare på dagen ska jag gratulera en vävinna och tillika grannfru som fyller år.

 To be continued....som det står i slutet på TV-serier

Ha det gott.
Hälsningar Monika.



4 kommentarer:

  1. Hej Monika
    Ni är då flitiga i er vävstuga. Det är många trådar ni ska knyta ihop och det är inte gjort i en handvändning, heja på er!!
    Tack för att vi fick komma till er fina - stora vävstuga den 26/8, ett mycket givande besök!
    Kram Eva-Lena

    SvaraRadera
  2. Att väva är nödvändigt.
    Så här är det: När man väver så håller man både händer och fötter igång, Man hanterar färger och skapar något, det är diagonalrörelser dvs höger arm och vänster ben t ex och det är bra för nervsystemet och man arbetar rytmiskt vilket gör en harmonisk. Väver man dessutom trasmattor så bankar man av sig lite adrenalin också.
    Jag jobbade en gång på ett ställe där en läkare ordinerade vävning till alla som kunde sitta upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Instämmer fullständigt. Klok läkare...och du ;)
      Kram Monika

      Radera
  3. Intressant att läsa om din "knytmetod". Det var vanligt hos yrkesvävare i gamla Tyskland. En gång hade jag en gamla vävstol med flera så kallad "Geschirr". Varje "Geschirr" bestod av solv på solvkäppar och den passande sked med en styck av den gamla väven och varptråder, där man skulle knyta nya varpen.
    Om du är intresserat, här finns det en foto av sådant
    http://strick17.blogspot.se/2013/02/alter-eichenwebstuhl.html
    Hälsningar
    maliz

    SvaraRadera