söndag 10 maj 2015

Så kan det gå...


Eller vägen från nystan till en "kofta". Eller vägen till den mest tidskrävande sittdynan i världen.
Eller kommer ni ihåg sagan om mannen som gick till skräddaren och skulle få en rock sydd, men fick en tummetott.... många överskrifter kan det bli.

För ca 2,5 år sedan köpte jag en bok, Sticka efter svenska mönster, av Karin Kahnlund. En fantastiskt fin bok som inspirerar till storverk. Även mig. Ska jag? Kan jag? Jag kör. jag köper garnet Drops Alpacka, och beräkna storlek Xl och att jag stickar rätt löst så blir det xxl. Så tänker jag.



Jag stickar på denna kofta under åren. men sticker emellan med annat.
Den blev inte klar till första vintern,men det hade jag inte väntat heller. Det blir ju fler vintrar.

 När våren kommer efter andra vintern...
Och! Se koftan är färdigstickad!
Jag syr ihop men ser ju redan innan att det är för stor.
Nu är ju jag i den storleken, att jag uppskattar när något är för stort- det mesta är för litet... men i alla fall... den är för rejält för stor.

Jag tvättar den i 40 grader, passar noga och låter torka lite i tumlaren och sedan i handdukar. Spännande spännande.

Den har gått ihop lite, men är fortfarande för stor.

Hm. Den får vila ett par veckor.
Så, en lördagskväll, när dotter kommer hem på besök,  hon skulle göra lite finmålning i trappan mellan våningarna- där jag inte är betrodd att måla (!), då vi lagt ny matta i trappan...
...då blir det beslut.
Jag slänger in koftan i tvättmaskinen igen. 60 grader.

Vi äter lite glass med chokladsås, maken, dottern och jag. Kollar lite på tv.. Columbo från 70-talet :).

Sen går jag upp och tar ut "koftan" ur tvättmaskinen, känner hur hakan faller ner och ögonen ser förmodligen helt tomma ut. Går sakta ner till vardagsrummet där de andra sitter och stannar i dörren... de tittar på mig och undrar vad som hänt.
Jag säjer: Jag är lite tagen.... och håller upp "koftan".

Här hade det sett bra ut om de ögonblickligen utbrustit i "Åhh-  eller Neeej- eller nåt sånt...och det kom nog något sådan litet uttrycket halvkvävt under skrattet. Fast de bad om ursäkt, fast de kunde inte hålla sig....och man kan inte lasta dem

Tjaa. Den är nu valkad. I storlek 3 år.

Det får bli en sittdyna. Den mest tidskrävande jag gjort. Ganska dyr också. Men så är det med exklusiva ting. Jag kanske ska börja ett nytt exklusivt liv?.... eller fortsätter jag som vanligt med en erfarenhet rikare.
Bl a den erfarenheten att jag i fortsättningen inte ska sticka runt när jag stickar koftor/tröjor till mig själv. utan sticka fram och bak etc. så det går lättare att prova.


Jag kan väl i alla fall visa fåtöljen med sin nya kudde som äntligen blev färdigsydd igår. Och det gick helt enligt planerna. Tyget till kudden har jag vävt för flera år sedan, men blivit liggandes. Men nu passar den bra i röda fåtöljen i hallen.

Man skulle också kunna kalla detta inlägget för en studie i rött.
Filosofiskt coola klubben har haft möte hos mig idag verkar det som.

Mot Sherwoodskogen... på nya äventyr. Bl a ett 3-årskalas. (En pojke- så jag tror inte han vill ha koftan).

Snart ska Sydostvävarna på bussresa till Västergötland. Vi ska besöka Garnfärgeriet i Kinna, Kasthall och Berits vävstuga. Det ska bli jätteroligt.

Väl mött, tappra läsare.
Skriv gärna en hälsning...
önskar Monika

1 kommentar:

  1. Ja, tänk så det kan gå från extra stor kofta till en pytteliten kofta. Jag hoppas att du åtminstone hade trevligt medans du stickade på koftan.
    Vi ses snart Kram på dig.

    SvaraRadera