Det är mycket nu...

...... men lite blir klart i alla fall.
Koftan i lingarn från Kalinka på Öland stickade jag för några år sedan som tröja.
Men det blev inte att jag trivdes i den riktigt. Så jag sydde tätt och noga på maskin och klippte upp mellan sömmarna och vips blev det en kofta.
Så hittade jag ett fint band hos min sy och garnaffär här i Nybro. Färgen i bandet var perfekt och räckte alldeles lagom att kanta framkanterna och runt halsen på insidan. Det passade mig bättre.

Mina telningar växer och frodas. Nu har den längsta "slinga"...kan man kalla den för det? börjat slingra sig och det var dags att sätta i pinnar och båge så den kan slingra sig fritt. Den växer flera cm varje dag. Köksbordet är fortfarande halv belamrat av telningar. En del ska barnbarnet få ta med till fritids- där de ska plantera om dem och sedan sälja på en vårloppis typ.

Framför TV:n stickar jag på en tröja till William. Han som var så liten när han var liten, kräver nu storlek medium!!! Vart tar tiden vägen?

Lisas tröja är klar. Hon ska få den på lördag.

I vävstolen är det klart så långt, att jag har knytit upp och ner och åt alla håll och kanter ;)
Och börjat provväva..Perfekt. Skälet är så bra så du kan krypa genom, sa Lena.

 Men vad hjälper det när det inte blir rätt när man drar...Hm, något är fel.
 Lodrät kontramarsch som jag aldrig satt upp i innan,och så damast på det...och så lite trött på det.... det blev inte rätt när jag började dra dragen På något vis binder det inte i botten när jag drar.... Du får hem och tänka,sa dom.

Japp. Hjärnan har arbetat. Och jag har kommit till en slutsats. Jag ringde en support och jag hade tänkt rätt! Då blir man glad.
Tror jag åker ner en sväng imorgon, när maken ändå ska till båtklubben, och gör klart. För nu vill jag ju se att det funkar.
På bordet i rummet ligger rutpapper..mönstret är inte klart än, mer än i grova drag.

Trevlig söndag på er... ja, andra dagar också.
Monika